Upside and down and inside and out

Jag försov mig imorse. Denna gång var anledningen den att jag inte kunde slita mig från boken Hypnotisören förrän klockan halv två. Den var nervkittlande och fängslande och spännande och läskig och beroendeframkallande. Jag var bara tvungen att sträckläsa. Jag påbörjade läsningen igår vid halv fem på stranden. Efter någon timme gick vi hemåt och jag fortsatte läsa istället för att plugga. Med ett avbrott för middag ute som bestod av urgod pizza så läste jag i princip hela kvällen.

A pizza made in heaven.

Men eftersom boken var så otäck på sina håll och kanter var det ärligt talat ganska dumt att läsa den. Jag var lite rädd inför att somna och drömde mig bort, hemåt. Jag skulle ha behövt mammas lugnande ord så skulle jag somnat bättre än på sömnmedel. Till slut somnade jag dock, och till slut vaknade jag. Men tack vare superffektivitet kom jag i tid till skolan! Bra jobbat tycker jag. Jag skulle inte läsa om den om jag fick det valet, men jag rekommenderar den. Se till att ha bra nerver bara!

I skolan övade vi inför slutprovet och trots att jag hamnade över 90% alla gångerna kändes det inte bra. Det är mina prestationsångestfyllda djävular som spökar. Jag vet med mig att jag är duktig, att jag är bra och att jag kan vara nöjd. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är tillräcklig. Men trots detta så nöjer jag mig inte med att vara bara bra. Jag vill vara bäst och jag vet att jag kan bli bättre. Så har det varit så länge jag kan dra mig till minnes och det har inte varit något problem - så länge det har gått bra för mig. Det är när jag trots kämpande inte riktigt når ända fram som krocken uppstår. Det blir en självförtroendemässig krasch, trots att det utifrån sett ter sig väldigt löjligt och mycket överdrivet. Men eftersom jag är medveten om detta och förstår hur jag fungerar ska jag försöka göra något åt det. Och mitt första steg är att försöka nöja mig. Jag vet att jorden inte går under, det är en månadslång bartender utbildning. Hallå, ni hör ju hur jag låtar.. Allt detta grötade ihop sig idag och det blev för mycket, men ett samtal med mamma gjorde susen. Som vanligt lugnar hon mig och peppar mig som ingen anna kan. Den lilla hemlängtan jag hade förstärktes för ett ögonblick för att sedan omvandlas till en längtan bara. Jag ser fram emot att träffa mamma och Joline nästa lördag, men jag ska se till att göra det bästa av tiden fram tills dess. Ingen tackar mig för att jag går och grämer mig och har mig. Jag kommer dock tacka mig själv om jag har kul och försöker må bra.

Hör ni hur jag tänker högt nu igen, det brukar bli så. Jag skriver en rad som utlöser en känslomässig bomb och sedan rinner orden bara ur mig. Efteråt känner jag mig tom, men den tomhetskänslan är skön och ett tecken på att startskottet har gått för uppsamlandet av ny energi. Matmässigt rådde det brist på energifronten under dagen, vilket i sig var en bidragande faktor till mitt aningen skumma tillstånd. En enorm asiatisk buffé blev en del av dagens räddning, och mätt i magen sov jag en lång siesta.

Klockan åtta vaknade jag och då var det dags att göra middag. Därefter har jag pluggat lite. Jag har försökt skapa mig en pluggstämning, men chipsen är inte morötter nog idag. Jag ska nog tacka för idag snart och sova gott. Först ska jag prata klart med Kajsa, vi har en intressant konversation om livets i stort och håller på att fundera ut hur man lever i nuet samt hur man undviker att bli rädd. Det är viktiga stöttepelare i ett fungerande liv och därför är det så otroligt skönt att vi pratar om dem. Jag lovar att informera er om vi kommer på något bra sätt att bemästra dessa färdigheter på.

Några av mina rumskompisar ska ut ikväll och eftersom vi börjar först klockan två imorgon. Dock är jag lite trött och känner för att plugga lite till. Samtidigt vill jag umgås med gänget som snart ska skingras iochmed att de flesta åker hem. Det är svårt att vara kluven och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Mamma, min vägvisare i livet, sa att jag ska göra som magkänslan säger. Jag behöver inte plugga och kan gå ut, men jag kan också vara hemma om jag känner mig trött och vill vila. Jag har alltså två val som ingetdera är livsavgörande men det är helvetiskt svårt att välja..

Imorgon får vi se valets utgång och dess konsekvenser...