El lunes (måndagen 6 september)

Barskolans motsvarighet till den svarta tavlan/white boarden.

Den första skoldagen började bra och tackolov sent. Klockan tolv skulle vi infinna oss i skolan, som om kvällarna är en bar och om dagarna en skollokal. Istället för att sitta i bänkrader och stirra på en vit tavla, sitter vi på ihopvikbara stolar framför bardisken som tronar upp sig likt ett altare och så stirrar vi in i sprithyllorna. De mått vi kommer räkna, räknas i centileter. De siffror vi kommer räkna, räknas i form av pris per drink. De böcker vi kommer läsa, är drinkböcker innehållandes flera hundra olika drinkrecept. De glosor vi kommer rabbla, är namnet på massa spritsorter. Den teknik vi kommer lära oss, är hur man håller i och häller ut flaskor. Det är så det går till i barskolan. Och under vår första dag där presenterade vi oss, fick kurslitteratur (läs drinkböcker) och träffade läraren. Som ett vanligt upprop liksom, med skillnaden att jag befinner mig i Barcelona och går en bartenderutbildning istället för Vasaskolan i Gävle. När vi slutade vid tvåsnåret tänkte jag prommenera hem, men det gick inte så bar utan karta och därför gick jag hjälp av en räddande ängel till kurskamrat. Efter att ha lyckats hitta mitt hem, som jag delar med fem andra tjejer – varav två svenska och tre norska – begav vi oss till stranden.

Det sköna är att man kan hänga på stranden ända in på kvällskvisten, det är fortfarande varmt och behagligt. På stranden träffade jag en en förklädd Baywatchbrud, närmare bestämt Linnea Larsson. Vissa av er vet vem hon är, andra inte. Det är i vilket fall ganska lustigt att träffa kompisar hemifrån här nere. Det känns redan lite mer hemtrevligt. Efter sjutiden någon gång knatade vi hemåt och lagade en sen middag. Jag har redan anpassat mig till den spanska dygnsrytmen, min mat-och-sov-klocka håller på att ställa om sig till middagar vid halv tio, efter en utvilande siesta på eftermiddagen. Vid halv tolv drog vi ut i Barcelonanatten, i vilken vi träffade många roliga typer. En av förmånerna med att gå bartenderutbildningen verkar vara bland annat att stå på listan, få fritt inträde samt få gratis drinkar. Inte helt fel. På Vasa fick vi minsann inget liknande.. Det sägs att natten är ung, men i Barcelona börjar inte natten förrän den med svenska mått mätt är gammal. Vid två börjar folk droppa in på krogen och sedan drar draget i gång. Hemma ramlar man som bekant vanligtvis hemåt vid den tidpunkten. Denna krogrytm passar mig som den nattmänniska jag är alldeles ypperligt, problemet uppstår dock när väckarklockan ringer klockan sju. Tre timmars sömn blir man inte pigg på, men det är smällar man får ta. Är huvudet dumt får kroppen lida, och vice versa. Nu får det dock vara nog om mig och vad jag gör. Jag hoppas att livet går sin gilla gång hemma, och att ni mår bra alla mina nära och kära. Jag tänker på er, så ni får gärna skriva vad ni har för er!

Här var jag visst lite suddig innan jag gick ut, vanligtvis brukar jag vara lite suddig när jag kommer hem igen.. Tänk så tokigt!