Brev från Barcelona

Fredagens flairingkurs gick som en dans. Jag klarade mig helskinnad utan sönderslagna knogar och blåmärkta händer. Dessutom fick jag en kick eftersom det gick förhållandevis bra för att vara den andra gången jag provade på. Jag bekantade mig litegrann med flaskan redan under torsdagen, och fick lite blodad tand. Jag som vanligtvis har noll bollsinne och noll bollintresse tyckte faktiskt att det var roligt att trixa med flaskan. Flaring är det engelska namnet men det verkar sakna en svensk motsvarighet i ordväg, men det är alltså att trixa, kasta, snurra och så vidare med flaskorna i baren. Flaring är inte tillåtet på de flesta uteställen i Sverige, och likaså i många andra länder. Men sina håll och kanter tillåts det av barägarna, här i Spanien är det ett populärt trick för att väcka uppmärksamhet i baren. Dock är det lång bit kvar innan jag törs prova på riktiga flaskor, jag ska hålla mig troget till min plastflaska ett tag till.. Vi höll till på stranden när vi övade och folk flockades kring oss, till och med några kamerainnehavande japaner stod i folkmassan. Ett tips till er som vill öva flaring i flera timmar på en strand i Barcelona: glöm inte solskyddsfaktorn. Jag såg ut som en kokt kräfta på eftermiddagen, men det lade sig lyckligtvis under kvällen.

Ebba (en klasskompis) vaktar tacobuffén.

På kvällen åt vi tacos (!!!!!!!) till middag. Notera att jag har varierat min kost litegrann. Vi drack sangria och skrattade och bara hade det bra innan vi begav oss till en klubb där vår lärare naturligtvis skrivit upp oss listan och vi fick en Sex on the beach-drink i handen och Cava i VIP-båset. Jag tackade och tog emot. Det är en schysst förmån vi elever får må jag säga, och jag klagar inte alls. Det var roligt att hela vår grupp var samlade samt den engelska kursen som går parallelt med den svenska. Vi var alltså ett gäng på 25-30 personer som inledde klubbkvällen tillsammans. det pratades olika språk till höger och vänster och det blandades hejvilt. Det är häftigt att kunna prata med en norsk, en dansk och tillochmed en (svenskspråkig) finne samtidigt - särskilt med tanke på att alla pratar deras modermål. Jag älskar verkligen språk och jag får en kick varje gång jag konverserar på spanska. Igår samtalade jag med spanjorer om alltifrån yrkesval till livet till Spanien. Kvällen kantades av dans och när klockan smög sig in på småtimmarna så började fötterna värka aningen. Vi lämnade diskoteket vid fem och försöka hitta ett öppet matställe, men icke sa nicke. Inte ens McDonalds har öppet vid den tiden på dygnet. Katastrof! Jag undrar vad spanjorerna gör då, för de sover ju inte med tanke på att uteställena är öppna. När äter de egentligen? På tal om mat, kan jag säga att jag återfallit i matfällan. Idag har jag ätit pizza, varm macka och nu kokar pastan på spisen. Men för variationens skull ska vi gå ut lite senare ikväll och äta tapas. Som ni säkert vet är tapas småplock av olika slag och det finns oftast tapas i olika former, färger och smaker på alla uteställen. Jag hoppas att det finns goda empanadas, piroger, och lite annat smått och gott. Lite kött skulle inte sitta fel. När mataffärerna öppnar på måndag ska jag hänga på låset och inhandla en saftig, blodid biff! En rejäl köttbit skulle inte sitta fel nu, men nu råkar det vara så att alla affärer är stängda idag pga av att den 11 september är en helgdag med anledning av att det är Kataloniens nationaldag eller något liknande. Det hade vi såklart missat och funderade febrilt varför en välkänd outlet hade stängt just idag när vi ville åka dit, alla andra lördagar året om har den öppet utom just idag. Men den står väl kvar nästa lördag och vi är ju även kvar då. Värre är det dock med köttet, jag vill ha kött kött kött! Men man kan inte få allt här i livet, sägs det. Och allt blir inte alltid som man tänkt sig, vem vet - jag kanske kommer hem som vegetarian! Det vore väl nåt. Vegan är annars lockande här, med tanke på all delikat frukt som finns till vårt förfogande i närmsta gatuhörnsbutik. Området som vi bor i, Barceloneta, är mysigt och det trängs små affärer överallt. Bagerier, fruktstånd, alkolbutiker, mataffärer om vartannat. Dessutom har vi två större matbutiker runt knuten, så vad gäller närheten till mat går det ingen nöd på oss. Just nu råkar dock maten befinna sig bakom affärernas låsta dörrar, som troligtvis inte öppnar förrän på måndag. Men som sagt, vi klarar oss. Nu får vi ju ytterligare en anledning att gå ut för att äta tapas! Mums fillibabba!

Tapas blir en fin avrundning på en lång dag som mestadels spenderats inomhus. Vi har fördrivit dagens timmar med att sova och prata, så kan det bli ibland. Vid femtiden (!) promenixade jag dock ner till stranden och läste en bok tills klockan slog halv åtta. Och då var det fortfarande varmt! Det är utan tvekan rena rama lyxen att dels bo på tre minuters gångavstånd från stranden, dels att stranden is the place to be ända in på kvällen. När jag kom hem igen fick jag väntade i fyrtiofem minuter innan pastavattnet kokade upp, gasolspritar är oberäkneliga jävlar som inte går att lita på. Jag har aldrig tidigare använt en gasolspis, men här måste jag lära mig att handskas med bestarna som lever sina egna liv. Ibland går det snabbt, men oftast långsamt. Typiskt den här mañana mañana-kulturen. Gasolspisar är som spanjorer, och eftersom jag befinner i ett land där det kryllar av båda delarna är det kanske dags att försöka vänja mig.

Ni får vänja er vid såna här bilder på och av mästerfotografen.