Bränslekrävande frustration tömmer energidepåerna, bränslegivande tapas fyller dem igen

Redo för att anstorma verkligheten med en fin sjal från min älskade gammelfarmor..

Förutom att bli frustrerad över okunskap har jag även gjort en del annat idag. Ursprungstanken med det föregående inlägget var just att upplysa er alla över de banala saker som utgjort min vardag idag. Såsom att gå till skolan, lära sig komplicerade drinkar med långa, krångliga namn och långa, många ingredienser. Vad sägs om en "Sloe comfortable screw up against the wall with a kiss"? Den innehåller 1 del slånbärsgin, 1 del Southern Comfort (amerikansk whiskey-likör), vodka, apelsinjuice och en float (ett litet ringlande ovanpå) med Galliano repsektive Amaretto. Hög alkoholhalt har även klassikern Long Island Ice Tea som innehåller hela 10 centilitrar med sprit. Den består av 1 del Gin, 1 del Vodka, 1 del Ljus Rom, 1 del Tequila, 1 del Triple Sec (Apelsinlikör) och två delar Daquirimix. Dessa fem spritsorter och den limebaserad sockerlagen toppas med cola. Den ser ut som iste på färgen och smakade väldigt gott trots all sprit.

Efter skolan fortsatte vi på temat alkohol. Vi begav oss till en liten spritbutik (namnet klingar illa, men det är ju exakt samma som Systembolaget med undantaget att butikerna som säljer alkohol här inte har något gemensamt namn - därav går den i folkmun som spritbutiken) som tyvärr hade siesta. Istället gick vi hem och åt delikat pasta med rattatoiule, äntligen är det slut på dessa rattatouilletider. Därefter råpluggade jag och Ebba hela eftermiddagen som till slut blev kväll. Citronfantan höll oss sällskap och senare även hällregnet. Det var värre den här gången jämfört med förra.

Så här mycket regnade det! Det kanske ter sig som att jag inte har något liv här nere iochmed att jag filmar regnet, men det fastnade inte på bild och jag hade lite tråkigt och ville testa filmfunktionen på bloggen och ville samtidigt dela med mig av atmosfären här nere och dessutom förmedla beviset på att det faktiskt monsunregnar (förlåt om jag felanvänder geografiska begrepp) här nere och dessutom tycker jag att det är mysigt med regnsmatter och så vidare. Nu ska jag sluta bortförklara mig. Bortförklara mig är inget jag föredrar, men ibland måste man förklara sig. Som när jag mitt i ösregnet föreslog att vi alla kunde sätta på oss bikini och springa ut i ösregnet och bli dyngsura. Alla tittade konstigt på mig (jag förstår dem, men jag blev lite nostalgisk i ösregnets smatter och drog mig till minnes hur härligt det var att på små knubbiga barnaben springa ut i regnet och bli halvt dränkt och tänkte att det var en rolig idé att återuppleva detta) och jag försökte snabbt förklara att vi skulle kunna ha kläder på oss ifall folk kanske skulle stirra på oss om vis sprang omkring i bara bikini mitt på torget. Dock finns det en lag här i Katalonien som säger att det är tillåtet att vara naken på offentlig plats så länge man har skor på sig, haleluja säger alla de som prompt vill visa upp sina privata delar. Det är något av ett blottarparadis alltså, dock har jag skonats från sådana syner. Men det finns en lokalprofil som går under namnet "Elephant Man", vi ska inte gå in närmare på varifrån han fått sitt öknamn, hursomhelst så brukar han stå lite här och var i Barcelona - t.ex i en korsning eller en rondell, i bara mässingen men med skor på fötternar. Tillbaka till tråden som jag håller på att tappa, jag försökte få med dem på noterna genom att förkalra att det var en superb idé och att det är roligt att göra galna saker - särskilt om man vill behålla barnasinnet även i vuxen ålder.. Men icke sa nicke, istället satt vi inne och tittade ut på regnet som öste ner och rann i på vårt golv. Så då passade jag på att filma ett slag, men nu verkar det som om att filmen trots allt inte går att lägga upp. Men ni vet ju redan hur det ser när det rengar, så ni får hålla till godo med era minnesbilder av regn ackompanjerade av mina detaljerade textrader.

När regnet upphört och pluggandet därmed begav vi oss på jakt efter matiga guldkorn i butikerna härikring. Vi hade hemmagjorda tapas i kikaren och målet blev delvis uppfyllt. Eftersom vi redan var lite hungriga så fungerade inte huvudkontoret som vanligt och därför blev det en salig blandning av maträtter som hamnade på matbordet. Pannkaka med glass och sylt, potatismos, en himmelskt god röra av smörslungade färska champinjoner, färsk sparris och finfin parma/serrano/prosciutto(måste-lära-mig-skillnaden)skinka, persika, brieost, fetaost, gröna oliver, svettig Goudaost, tomat-och-vitlöksbruschetta. Den röda tråden får utgöras av den röda gazpachon. Mums filibabba!

Inte fy skam.

Därefter har vi beklagat oss över mättnadskänslorna som vällde över och bloggat och läst bra böcker och bara haft det gött! Jag har läst ut den andra i raden av böcker på några dagar, Dotter till en dotter av Inger Alfvén. LÄS LÄS LÄS BESTÄMMER JAG! Skämt åsido, men den rekommenderas varmt!

På tal om varmt så är det ganska kallt här så jag ska bylsa på mig kläder och krypa till kojs. Det påminner lite om övernattningsprocedurer som brukar infinns sig i svenska fjällstugor och är ganska långt ifrån sinnesbilden av hur en spansk nattningsritual torde se ut. Det borde bara varmt, svettigt och klibbigt precis som de första dagarna av min vistelse. Men jag ska inte klaga, det är fräscht och friskt och svalt och skönt nu. Jag bara konstaterade. Nu ska jag sluta dravla en massa strunt och sova gott inför en ny dag med ny äventyr. Gör det ni också, vi måste varautvilade om vi ska orka kämpa!