Upside and down and inside and out

Jag försov mig imorse. Denna gång var anledningen den att jag inte kunde slita mig från boken Hypnotisören förrän klockan halv två. Den var nervkittlande och fängslande och spännande och läskig och beroendeframkallande. Jag var bara tvungen att sträckläsa. Jag påbörjade läsningen igår vid halv fem på stranden. Efter någon timme gick vi hemåt och jag fortsatte läsa istället för att plugga. Med ett avbrott för middag ute som bestod av urgod pizza så läste jag i princip hela kvällen.

A pizza made in heaven.

Men eftersom boken var så otäck på sina håll och kanter var det ärligt talat ganska dumt att läsa den. Jag var lite rädd inför att somna och drömde mig bort, hemåt. Jag skulle ha behövt mammas lugnande ord så skulle jag somnat bättre än på sömnmedel. Till slut somnade jag dock, och till slut vaknade jag. Men tack vare superffektivitet kom jag i tid till skolan! Bra jobbat tycker jag. Jag skulle inte läsa om den om jag fick det valet, men jag rekommenderar den. Se till att ha bra nerver bara!

I skolan övade vi inför slutprovet och trots att jag hamnade över 90% alla gångerna kändes det inte bra. Det är mina prestationsångestfyllda djävular som spökar. Jag vet med mig att jag är duktig, att jag är bra och att jag kan vara nöjd. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är tillräcklig. Men trots detta så nöjer jag mig inte med att vara bara bra. Jag vill vara bäst och jag vet att jag kan bli bättre. Så har det varit så länge jag kan dra mig till minnes och det har inte varit något problem - så länge det har gått bra för mig. Det är när jag trots kämpande inte riktigt når ända fram som krocken uppstår. Det blir en självförtroendemässig krasch, trots att det utifrån sett ter sig väldigt löjligt och mycket överdrivet. Men eftersom jag är medveten om detta och förstår hur jag fungerar ska jag försöka göra något åt det. Och mitt första steg är att försöka nöja mig. Jag vet att jorden inte går under, det är en månadslång bartender utbildning. Hallå, ni hör ju hur jag låtar.. Allt detta grötade ihop sig idag och det blev för mycket, men ett samtal med mamma gjorde susen. Som vanligt lugnar hon mig och peppar mig som ingen anna kan. Den lilla hemlängtan jag hade förstärktes för ett ögonblick för att sedan omvandlas till en längtan bara. Jag ser fram emot att träffa mamma och Joline nästa lördag, men jag ska se till att göra det bästa av tiden fram tills dess. Ingen tackar mig för att jag går och grämer mig och har mig. Jag kommer dock tacka mig själv om jag har kul och försöker må bra.

Hör ni hur jag tänker högt nu igen, det brukar bli så. Jag skriver en rad som utlöser en känslomässig bomb och sedan rinner orden bara ur mig. Efteråt känner jag mig tom, men den tomhetskänslan är skön och ett tecken på att startskottet har gått för uppsamlandet av ny energi. Matmässigt rådde det brist på energifronten under dagen, vilket i sig var en bidragande faktor till mitt aningen skumma tillstånd. En enorm asiatisk buffé blev en del av dagens räddning, och mätt i magen sov jag en lång siesta.

Klockan åtta vaknade jag och då var det dags att göra middag. Därefter har jag pluggat lite. Jag har försökt skapa mig en pluggstämning, men chipsen är inte morötter nog idag. Jag ska nog tacka för idag snart och sova gott. Först ska jag prata klart med Kajsa, vi har en intressant konversation om livets i stort och håller på att fundera ut hur man lever i nuet samt hur man undviker att bli rädd. Det är viktiga stöttepelare i ett fungerande liv och därför är det så otroligt skönt att vi pratar om dem. Jag lovar att informera er om vi kommer på något bra sätt att bemästra dessa färdigheter på.

Några av mina rumskompisar ska ut ikväll och eftersom vi börjar först klockan två imorgon. Dock är jag lite trött och känner för att plugga lite till. Samtidigt vill jag umgås med gänget som snart ska skingras iochmed att de flesta åker hem. Det är svårt att vara kluven och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Mamma, min vägvisare i livet, sa att jag ska göra som magkänslan säger. Jag behöver inte plugga och kan gå ut, men jag kan också vara hemma om jag känner mig trött och vill vila. Jag har alltså två val som ingetdera är livsavgörande men det är helvetiskt svårt att välja..

Imorgon får vi se valets utgång och dess konsekvenser...

La Mercé

Barcelona is calling, and I would like Sweden to answer!

Bloggen har legat i dvala de senaste två dygnen med anledning av att Barcelona har gjort allt annat är befunnit sig i komatillstånd. Som Barcelona har levt alltså! Staden har varit helt galen, dygnen runt. Som jag tidigare nämnt firades mellan torsdag och söndag en av stadens skyddsgudinnor och är det något spanjorerna är bra på så är det sannerligen att fira. Det har varit ljud, rörelse, dans, eld, fyrverkerier, mat, sång - allt. På eftermiddagen när vi var på väg hem till vår lägenhet hörde vi ett offantligt ljud, och vi visste först inte var det kom ifrån. Men när vi var på väg att krossa La Rambla (det stora promenadstråket i Barcelona) så stoppades vi av hundratals människor som gick i ett långt led och trummade på olika slagverk. Det var helt enormt vad det ljöd, och jag ryste av stämningsfullt behag. Det var så mäktigt med ljudet att jag blev helt överväldigad. Det kanske låter fånigt, men tro mig - ni kulle förstå om ni varit på plats. Lördagskvällen inleddes med god mat på vår balkong, jag och Ebba trängdes på den typ 50 cm breda och en och en halv meter långa balkongen med tallrikarna i knät.

Vi har utsikt mot torget nedanför vår lägenhet och där hände det grejer. Det trummades och bankades och sjöngs. Lyxigt att sitta på första parkett!

Mätta i magarna toksprang vi till en gata där vi skulle komma att bevittna ett häftigt spektakel. Nämligen ett vandrande skådespel i form av människor utklädda till drakar, demoner, djävular, riddare m.m. som tågade genom staden och brännde fyrverkerier och smällde smällare och pangade krut.

Man kan nästan skymta rädslan i mina ögon. Det var faktiskt lite otäckt alltsammans.

Det var helt sinnesjukt, det luktade krut över halva stan och det låg en tät krutdimma längs med gatorna där tåget passerat. Vi i publiken fick passa oss för att inte bli träffade, men det var tillåtet för åskådare att hoppa in och delta i "eldkriget". På informationshemsidan uppmanades samtliga besökare att klä sig i heltäckande bomullskläder och skydda håret med en scarf och ögonen med glasögonen. Dessutom ombads barnen att stanna hemma. Turistiga som vi är gick vi dock dit i kjol och t-shirt utan scarf runt håret och tro det eller ej, men små barn sprang med i eldtåget. Jag har aldrig varit med om något liknande! Det var häftigt, men absurt samtidigt och otroligt svårförklariligt. Därefter fick vi skynda oss till nästa anhalt som var stranden där det skulle avfyras fyrverkerier klockan tio.

Det var ett makalöst fyrverkeri, så otroligt vackert. Och hela stämningen som infann sig genom att sitta på en sandstrand under bar himmel och bevittna färgsprakande glittrande fyrverkeripjäs. Ibland är det gott att leva. Därefter träffade vi Ebbas rumskompis Emma som följde med hem till oss. Vi blandade mojitos och först avböjde Emma eftersom hon egentligen inte gillar mojitos, men hon provsmakade ändå och det slutade med att vi fick blanda en hel drös mojitos. Citat "this is the best fucking bloody mojito I've ever had". Emma är från England som ni kanske förstår. Men jag måste erkänna att vi faktiskt är jävligt bra numera på att göra mojitos. Senare begav vi oss mot stranden där vi hängde med några fler Barcabor.

 Vid drack rom och cola och njöt av livet. Det är verkligen gott att leva här mina vänner! Natten som var ung började bli gammal och vi åkte till ett torg där jättemånga människor samlats för att fira. Och vi fortsatte firandet innan vi begav oss till Ebbas och co:s lägenhet där efterfesten tog vid.

På vägen åt vi världens godaste kebab. När klockan blev åtta på morgonen var det sovdags och efter några timmars sömn åkte vi hem till oss och efter en slö söndagseftermiddag bestämde jag och Julia oss för att gå till en stor park där det alltid händer mycket roligt. Vi köpte med oss urgoda lasagne som vi åt och proppmätta som tusan bevittnade vi sedan en superhäftig ljusshow.

 Sedan kollade vi när ett gäng lindansörer/cirkusartister hängde och slängde typ fyrtio meter upp i luften och gjorde olika formationer. Det var så häftigt, jag var helt stum av fascination. Jag blev verkligen imponerad av vad de lyckades åstadkomma, de måste ha haft en grym fysik. Oh my! Det hände så himla mycket på olika håll i parken och det var så roligt. Dessutom var allting gratis.

Helgen har varit den bästa hittils och jag trivs allt bättre här i staden. Jag ska förresten lägga upp några filmer sen ifrån helgen, bland annat från eldskådespelet, den vandrande orkestern och fyrverkeriet. Men först måste jag lära mig hur man lägger upp videoklipp, tills dess får ni hålla till godo med bilderna.

Nu väntar stranden på mig och solen ropar: kom ut och lägg dig här och njut av livet. Så det ska jag göra nu, mätt i magen efter en pastarätt med squash, champinjoner, vitlök, grönmögelost och kycklingkorv. Men lite glass kanske det får plats för. Isåfall kommer jag både bada och äta glass för första gången i Barcelona (shame on me som inte har gjort det tidigare, men jag har gjort så mycket annat). Vi hörs ikväll efter premiärdoppet och premiärsglassen!

Mor lilla mor, vem är väl som du?

- Ingen annan i hela världen!

Grattis världens bästa mamma på födelsedagen. Jag önskar innerligt att jag kunde ha dela dagen fysiskt med dig, men det geografiska avståndet har begränsat mitt umgänge med dig på din födelsedag till det mentala planet. Jag har dock firat din födelsedag på eget håll, med sömn, god mat (som du skulle gilla) och nu chips. Dessutom är det värsta folkfesten på Barcelonas gator och torg så nog firas det ordentligt på din födelsedag ska du veta! Nu ska jag ut och fortsätta firandet som det sig bör, i gott sällskap med annat gott. Det mäktigaste jag varit med om idag var de hundratals människor försedda md slaginstrument av olika slag som paraderat längs gatorna och trummat så det står härligt till. Det var ett sånt ljud, sånt liv och sån rörelse att känslan som infann sig gav mig rysningar. Det var häftigt och mäktigt! Det ljuder av musik, applåder och glädje från varenda gatuhörn här så nu ska jag skynda mig ut.

Grattis ännu en gång mamma, jag älskar dig mest i hela världen. Så, nu vet hela världen om det!

Den som inga bilder har, får skriva texten bar(a)

Eftersom jag för andra gången under kort tid lyckades glömma minneskortet till kameran hemma fick jag snopet avstå fotandet idag. Jag märkte det först när jag förjäves försökte foto och liksom försökte få kameran att lyda order men utan resultat. Då insåg jag att jag återigen lämnat minneskortet hemma. Ibland är man inte smartast i stan helt enkelt. Och hur lätt skulle det vara att vara det i en stor stad som denna? Dock var jag duktig idag när vi hade ett förberedelsetest inför det riktiga slutprovet, alltså ett fejk-test. Nio drinkar på nio minuter. Hårda ord och inga visor! På slutprovet kommer det dock bli dubbelt upp - arton drinkar på arton minuter. Blotta tanken kan verka avskräckande, men jag ser det som en utmaning. Igår lyckades jag överträffa mig själv genom att göra nio drinkar på 7 minuter och 40 sekunder, slå den om ni kan! Dock är det inte dags att slå på stora trumman och ropa hej ännu, idag gick det lite långsammare eftersom mitt hjärnkontor verkade ha nedsatt bemanning på grund av den rådande helgdagen som firas med pompa och ståt och en ledig dag här i Barcelona. Dock är jag nöjd med min prestation som omräknat till slutprovet som består av 18 drinkar på 18 minuter skulle ha resulterat i 93% av 100%. Jag hade alltså sju ynka pynka fel, och det var slarvfel som jag bannade mig själv över att jag lyckades glömma. T.ex så glömde jag garnityr i form av limecirkel på en Caipirinha, överhällde lite tranbärsjuice i en Cosmopolitan, fick järnsläpp när jag skulle floata (alltså ringla över lite likör) på en "Slow comfortable screw up against a wall with a kiss" och tog fel likör i en annan drink (vilket berodde på att jag innan vi började råkade hälla röd färg i aprikoslikören och gul färg i körsbärslikören, men var för lat för att göra om och i samråd med läraren konstaterade jag att det inte skulle bli några problem. ack så fel vi hade). Dessutom drog jag över en och en halv minut och fick ett och ett halvt fel där. Förstår ni att jag är frustrerad över dessa petitesser? Jag får trösta mig med att det faktiskt är bara bagateller, det hade varit värre om jag hade slagit slint blandat ihop alla drinkar till en enda stor häxbål. Nu ska jag se till att inte göra om dessa misstag och dessutom plugga järnet så att det går ännu bättre på slutprovet på torsdag..

Efter skolans slut styrde vi våra kosor mot Gaudímuséet. Enligt säkra källor skulle det vara fritt inträde på samtliga muséum dagen till ära, men det visade sig enbart gälla de statliga. Så därför gick vi till Modern Konstmuséet där vi vandrade omkring en stund innan vi hittade ett annat litet muséum inhyst i en gammal kyrka från 1400-talet. Kyrkan låg i anslutning till ett helt litet kvarter från samma tidsanda och det visarde sig att från första början låg det där ett munkkloster som med tiden växte till en kyrka som blev en sjukhuskyrka då det från 1400-talet och framåt var ett sjukhus i hela kvarteret. De senaste tjugo åren har det rådit museiverksamhet i byggnaden. Dessutom fick jag reda på att Gaudí dog på det där sjukhuset och begravdes i den där kyrkan. Jag har alltid varit intresserad av historia, konst och arkitektur och när allting kombineras så blir det ju en riktig fullträff.

Efter en liten stunds shoppande gick jag hemåt längs hamnen där det visade sig vara en vinmarknad. Det fanns hundratals meter med stånd som sålde vin av olika märken, sorter och årgångar från olika distrikt. Dessutom fanns mat, gissningsvis tapas. Försäljningen sker enligt ett system med biljetter, tio vinbiljetter kostade 6 euro (alltså typ 55 spänn) och för dessa får du ett antal fyllda vinglas beroende på hur många biljetter varje vinglas kostar (mellan 2-4 biljetter). Fiffigt va! Min plan är att gå tillbaka dit i helgen, tänkt er lite tapas, lite bubbel och massa folk i hamnen. Dessutom finns det massa stånd i närheten som säljer kläder, saker, smycken m.m. och det står gatumusikanter lite här och var. Cityfesten kan slänga sig i väggen.

Eftersom jag glömde kameran hemma idag blir tyvärr detta inlägg bildlöst. Jag vänder på uttrycket och säger att tusen ord säger mer än en bild.

Imorgon fyller världens bästa mamma år och det ska jag se till att fira!

Trevligt fredagsmys!

Det går bra nu

Skolan by night. Vi gick på skoldisco så att säga.

De senaste dagarna har det varit stilltje på bloggfronten vilken beror på att jag har haft fullt sjå med att hinna med vardagen. Ty jag har en vardag här också, men var dag är lite roligare kan man säga. Tisdagens utekväll slutade som det sig enligt barcelonsk nattlivstradtion bör tidigt på morgonen. Vid halv sex dunkade jag huvudet på kudden och slocknade tvärt. Ebbas klockan ringde kvart över sju, men jag unnade mig en sovmorgon till klockan åtta. Då vankades det snabbfrukost innan det blev en snabbpromenad till skolan. Väl där skulle jag ha kunnat betalat för en sovmorgon, men eftersom jag har betalat för utbildningen så tyckte min sparsamma sida att en sovmorgon var en onödig lyx som i så fall skulle ha kostat mig dubbla pengar. Och förresten är jag inte alls mesig, been there done that before så att säga. Att inte sova så mycket inför en viktig dag. Dagen kanske inte var den viktigaste i mitt liv, men den blev rolig. Vi gjorde massa goda cocktails och dessa förgyllde min dag.

Vissa smakade som himmel i flytande form må jag säga!  Min favorit var Barcardi Cocktail eftersom den smakar som såna där supersura, röda godisflaskor fast i vätkesform. Surt sa räven om rönnbäret, undra vad han skulle säga o han hade smakat på en Bacardi Cocktail...

Moroten för att härda ut dagen, i ackompanjemang av en liten power nap i skolan, var eftermiddagens stundande Mc Donalds-besök. På vägen dit tyckte jag tydligen att jag hade pengar i överflöd och att jag borde göra av med en 20 euros-sedel så jag tappade den någonstans på vägen.

Troligtvis tappade jag 20-eurossedeln när jag tog den här bilden. Dyrt foto, kanske borde rama in det?

Här tappade jag troligtvis min 20eurossedel. Dyrt foto! Kanske borde rama in det och sälja det för högstbjudande med 20 euro som utgångspris?

Det finns ju bättre sätt att spendera pengar på, men de kommer ju inte tillbaka för att jag går omkring och ältar. Dyra läropengar skulle morfar ha sagt, jag kan höra hans röst i mitt huvud. Vanligtvis hör jag inte röster i huvudet, så ni kan andas ut! Dessutom hoppas jag att de kom till användning, förhoppningsvis tänkte ju personen som hittade dem "åh, fan vad schysst, 20 euro, de här kan jag köpa en ny jacka för eller en tvårätters middag eller två tunnebaneremsor" och det är ju bra om den personen unnar sig något extraordinärt för det hade jag nog inte gjort med pengarna. Jag hade nog storhandlat mat, för det är just vad jag bränner majoriteten av mina slantar på. Det kostar att leva har fått en ny innebörd för mig. Dock är jag ganska duktig på att hushålla med riksdalerna och jag ska sammanställa en budget som ska hålla mig flytande i Barca framöver.

Vägen från Mc Donalds har nog aldrig känts så lång och jag började till slut hallucinera om min sköööööööna (NOT) säng och mina mjuuuuuuuka (NOT) sängkläder. De plastiga lakanen har aldrig känts så perfekta som igår eftermiddag. Min kropp kunde inte slita sig ifrån dem och jag betalade tillbaka till sömnbanken genom att sova fem timmar nonstop. Klockan åtta vaknade jag och insåg panikartat att jag skulle befinna mig på tapaskväll hos två tjejer i kursen. Jag jäktade till affären och inhandlade godsaker. Min beskärda del av tapasknytisen bestod av Patatas Bravas (friterade potatistärningar med majonäs och salsa brava) och tomatbruschetta (rostad baugett med vitlök och tomatröra) och frukt. Yummie! Ytterligare delikatesser som inmundigades: stekta räkor, stekt svamp, ostar, kycklingkorv, salami, mortadella... Det smakade som himmel i fast form!


I morse ringde klockan återigen alldeles för tidigt pga att jag somnade alldeles för sent. Jag sover så dåligt om nätterna, kanske har siestan ett finger med i spelet? På planeringen idag stod whiskyprovning, några fler drinkar samt Frozen-drinkar. Haleluja vilka goda skapelser man kan åstadkomma med frukt, is, likör, sprit och en mixer. Jag gjorde en strawberry daiquiri med chokladlikör, ni ska få se en bildserie över hur man gör en sådan. Vår lärare gjorde även en Coconut Margarita, kan vara bland det godaste jag har druckit. Ever! Och passionfruktsdaquiri.. och mangodaquiri.. och ska jag fortsätta?

Coconut Margarita

<>

Strawberry Daiquiri Chocolate

Eftersom jag har skjutit upp tvättandet alltför länge och det har börjat sina på rena shorts och det dessutom råder akut brist på byxor så var jag tvungen att införskaffa lite nytt idag. Dessutom fyndade jag två böcker på spanska, en om konstnären Salvador Dali och en om konstnären Andy Warhol. Det ska bli mig ett sant nöje att läsa dem båda och när det passar ska jag besöka Dalimuséet.

Jag har såsat bort kvällen och gjorde först nyss ett ryck på pluggfronten. Blir sent inatt som vanligt.. Dock har jag försökt uträtta något vettigt ikväll, jag har letat reda på de billigaste och de bästa flygbiljetterna åt syster min som ska kmma hit en sväng under oktober månad. Det kommer bli så bra som det kan bli! Ser fram emot alla besök under oktober månad!

Då kan jag bjuda er på det som numera är min paradrätt nummer ett, smörslungad svamp med smöriga vitlökiga smarriga sparrisar och parmaskinka. Det är himmel i mjuk form!

Lägg till bildtext



 Ikväll har folkfesten La Mercé inletts, och det med pompa och ståt. Det har avfyrats fyverkerier som kan misstas för både bomber och granater, det smällde högt och mycket och explosioner av glitter och färg bredde spraklande ut sig över den mörka natthimlen när en magnifik fyverkeripjäs avfyrades klockan tio. I hela tjugo minuter bombarderades himlen med glitter och glamour och det var en fröjd för ögat ska ni veta. Jag har aldrig bevittnat något liknande. Är det något de kan, spanjorerna, så är det banne mig fyverkerier. Jag tror dessutom att det kommer avfyras fyverkerier varje kväll i helgen med anledning av firandet som äger rum till ett av stadens skyddshelgons ära. Det här är årets största fest i stan och det tror jag vi kommer märka med råge. Det ska bli spännande att ta del av det fullspäckade programmet under helgen, det kommer bli en fartfylld helg fylld med fart och fläkt. Därför ska jag nu släcka ögonen och slockna själv för att alstra lite sömnbaserad energi till helgen. Gör så ni också och hoppas morgondagen blir en bra dag.

Dagen då grädden kom före moset

Jag vaknade i vanlig ordning och svor mig fördärvad över att jag fortfarande inte har lärt mig läxan att gå och lägga sig i tid. Men jag skyller på att jag har ställt om min mat-och-sov-klocka till spanska. Dock har jag slarvat med siestan på sistone och det har satt sina spår. Idag har jag satt spår lite överallt i Barcelona, för som jag har promenerat! Jag har promenerat som om jag aldrig har promenerat förut och som om jag aldrig skulle få promenera igen. Det började med en prommis till metron - det regnade faktiskt!!!!!! - och sen väl i skolan så balanserade jag upp kaloriförbränning med att smaka av grädd- och mjölkdrinkar hela dagen lång. Mumma!

Ledorden för dagen var vodka, Kahlua, Kakaolikör, grädde, mjölk, kardemumma, Coca Cola. Av dessa finfina komponenter gjorde vi allt ifrån White Russian till Grasshopper (med mintlikör). Däremellan blandade vi till tequilabaserade kaffedrinkar och kaffedrinkar med cola. I like! Dock gillar ju inte min mage mjölk men jag bestämde att de var tvungna att komma överens idag och sörplade för glatta livet. Dessutom fick vi en shots med 50/50 av Jägermeister och Apple Sourz - om någon är shotssugen när det nalkas helg så är det ett hett tips!

Efter skolan gjorde jag mig redo inför en rask prommis hem, men jag slutade i metron pga regnet. Där var jag kriminell för första gången i Barcelona (att gå mot röd gubbe räknas inte). Jag plankade på tunnelbanan! Det var trassel med min biljett och det var bråttom och jag hade inte lust att krångla mer så jag gick den enkla vägen. Jaja, nog med bortförklaringar. De gör nog ändå ingen skillnad. Jag hoppas dock att inga spanska tunnelbanevakter läser min blogg, i nuläget känns risken ganska minimal.

Jag jäktade på hemma och skulle svänga ihop en pasta carbonara. Ihopsvängandet gick bra tills pastan var nästan färdigkokt. Då råkade jag ställa plastpastaskeden mot gasollågan så sleven började smälta i ett obevakat ögonblick (jag var lite engagerad vid pastakokningen som spärrvakterna var vid tunnelbanespärrarna) och det rann liksom smält plast ner i pastavattnet. Och jag var inte särskilt sugen på pasta med plast men det var däremot soptunnan så jag tog farväl och välkomnade mosad potatis ner i min mage istället. Därefter påbörjade jag dagens ordentliga promenad, mot stadsdelen Poble Nou längs med stranden för att besöka familjen som jag eventuellt ska vara barnflicka åt. Utan att skriva alltför detaljerat så kan jag säga att det var så trevlig, det kändes som om vi redan kände varandra när vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Personkemi när den är som bäst, det sa klick. Åtminstone för mig, men jag fick vibbar om att det är tvåfiligt!

Upprymd med positiv energi gick jag därifrån raka (nåväl efter några omvägar, genvägar och senvägar) vägen till spritbutiken och mötte upp Ebba och Erika. Där firade vi genom att bunkra upp med drinkingredienser som om det inte fanns någon morgondag. Jag och Ebba har köpt en del basgrejer i lag, så numera har vi gemensam vårdnad över en vodkaflaska, en romflaska, tre likörflaskor, citronlag och limelag.

Jag vet att alkohol utgör en stor del av bloggen i dessa tider, men jag går faktiskt på en bartenderutbildning. Ifall någon skulle ha missat det. Väl hemma lagade vi utan större missöden en god carbonara som avnjöts ute på tvätterrassen med grannarns skurmopp hängandes och slängandes längs väggen. Bra matmiljö!

Nu har vi omvandlat köket till en bar och har börjat blanda drinkar. Min första, seriöst, hemmablandade drink heter Melonball och är lätt som en plätt att göra. En del vodka, en del melonlikör och toppa upp med apelsinjuice - klart! Nu ska jag hänge mig åt den läskande drycken och umgås med mina fina kompisar. Sedan ska vi ut och skaka rumpa, i skolan faktiskt. Det är dock inget tradtionellt skoldisco, det råkar nämligen vara så att det som dagtid tjänstgör som vår skollokal är en nattklubb nattetid. Vår skola är liksom inhyst i dess bar och eftersom vi hänger där i baren halva dagarna tänkte vi att vi lika gärna kan hänga där i baren i kväll också. Vi vet ju hur man gör liksom.. Hmm, man kanske skulle ta med en sovsäck och övernatta. Precis som när man var liten och hade gått på disco i skolan, ibland var det ju till allas stora förtjusning övernattning i skolan. Åh, nostaligi när den är som bäst!

Dröm sött!


P.S. Jag har fått fint beröm gällande bloggen från några av mina kära bundsförvanter i lägenheten men hemifrån gör ni inte så mycket väsen av er. Statistiken talar bara sifferspråk och det säger mig inget om vilka ni är, jag vill vet det!  Jag vill veta vilka ni är! (Förutom mamma då, som jag redan vet läser bloggen - jag älskar dig, min obönhörlige och evige och villkorslöse bloggläsare!) Ropen skalla, kommenterar från alla! Skriv en rad (med tanke på att jag skriver jäkligt många rader är det ju inte allt för mycket begärt), please please potatisgris! Om ni inte skriver något är ni potatisgrisar allihopa. Nä, skämt åsido, jag ska sluta med personpåhoppen - det finns så många andra som sysslar med sånt. Men ni får gärna kommentera så jag vet att ni finns, jag är nyfiken och har ett visst mått av ouppfyllt bekräftelsebehov som bubblar inombords. Min invärtes bekräftelsevulkan får snart ett utbrott och det är är ett rop på hjälp i rättan tid. Så, skriv en rad eller två eller tre.. D.S.

Bränslekrävande frustration tömmer energidepåerna, bränslegivande tapas fyller dem igen

Redo för att anstorma verkligheten med en fin sjal från min älskade gammelfarmor..

Förutom att bli frustrerad över okunskap har jag även gjort en del annat idag. Ursprungstanken med det föregående inlägget var just att upplysa er alla över de banala saker som utgjort min vardag idag. Såsom att gå till skolan, lära sig komplicerade drinkar med långa, krångliga namn och långa, många ingredienser. Vad sägs om en "Sloe comfortable screw up against the wall with a kiss"? Den innehåller 1 del slånbärsgin, 1 del Southern Comfort (amerikansk whiskey-likör), vodka, apelsinjuice och en float (ett litet ringlande ovanpå) med Galliano repsektive Amaretto. Hög alkoholhalt har även klassikern Long Island Ice Tea som innehåller hela 10 centilitrar med sprit. Den består av 1 del Gin, 1 del Vodka, 1 del Ljus Rom, 1 del Tequila, 1 del Triple Sec (Apelsinlikör) och två delar Daquirimix. Dessa fem spritsorter och den limebaserad sockerlagen toppas med cola. Den ser ut som iste på färgen och smakade väldigt gott trots all sprit.

Efter skolan fortsatte vi på temat alkohol. Vi begav oss till en liten spritbutik (namnet klingar illa, men det är ju exakt samma som Systembolaget med undantaget att butikerna som säljer alkohol här inte har något gemensamt namn - därav går den i folkmun som spritbutiken) som tyvärr hade siesta. Istället gick vi hem och åt delikat pasta med rattatoiule, äntligen är det slut på dessa rattatouilletider. Därefter råpluggade jag och Ebba hela eftermiddagen som till slut blev kväll. Citronfantan höll oss sällskap och senare även hällregnet. Det var värre den här gången jämfört med förra.

Så här mycket regnade det! Det kanske ter sig som att jag inte har något liv här nere iochmed att jag filmar regnet, men det fastnade inte på bild och jag hade lite tråkigt och ville testa filmfunktionen på bloggen och ville samtidigt dela med mig av atmosfären här nere och dessutom förmedla beviset på att det faktiskt monsunregnar (förlåt om jag felanvänder geografiska begrepp) här nere och dessutom tycker jag att det är mysigt med regnsmatter och så vidare. Nu ska jag sluta bortförklara mig. Bortförklara mig är inget jag föredrar, men ibland måste man förklara sig. Som när jag mitt i ösregnet föreslog att vi alla kunde sätta på oss bikini och springa ut i ösregnet och bli dyngsura. Alla tittade konstigt på mig (jag förstår dem, men jag blev lite nostalgisk i ösregnets smatter och drog mig till minnes hur härligt det var att på små knubbiga barnaben springa ut i regnet och bli halvt dränkt och tänkte att det var en rolig idé att återuppleva detta) och jag försökte snabbt förklara att vi skulle kunna ha kläder på oss ifall folk kanske skulle stirra på oss om vis sprang omkring i bara bikini mitt på torget. Dock finns det en lag här i Katalonien som säger att det är tillåtet att vara naken på offentlig plats så länge man har skor på sig, haleluja säger alla de som prompt vill visa upp sina privata delar. Det är något av ett blottarparadis alltså, dock har jag skonats från sådana syner. Men det finns en lokalprofil som går under namnet "Elephant Man", vi ska inte gå in närmare på varifrån han fått sitt öknamn, hursomhelst så brukar han stå lite här och var i Barcelona - t.ex i en korsning eller en rondell, i bara mässingen men med skor på fötternar. Tillbaka till tråden som jag håller på att tappa, jag försökte få med dem på noterna genom att förkalra att det var en superb idé och att det är roligt att göra galna saker - särskilt om man vill behålla barnasinnet även i vuxen ålder.. Men icke sa nicke, istället satt vi inne och tittade ut på regnet som öste ner och rann i på vårt golv. Så då passade jag på att filma ett slag, men nu verkar det som om att filmen trots allt inte går att lägga upp. Men ni vet ju redan hur det ser när det rengar, så ni får hålla till godo med era minnesbilder av regn ackompanjerade av mina detaljerade textrader.

När regnet upphört och pluggandet därmed begav vi oss på jakt efter matiga guldkorn i butikerna härikring. Vi hade hemmagjorda tapas i kikaren och målet blev delvis uppfyllt. Eftersom vi redan var lite hungriga så fungerade inte huvudkontoret som vanligt och därför blev det en salig blandning av maträtter som hamnade på matbordet. Pannkaka med glass och sylt, potatismos, en himmelskt god röra av smörslungade färska champinjoner, färsk sparris och finfin parma/serrano/prosciutto(måste-lära-mig-skillnaden)skinka, persika, brieost, fetaost, gröna oliver, svettig Goudaost, tomat-och-vitlöksbruschetta. Den röda tråden får utgöras av den röda gazpachon. Mums filibabba!

Inte fy skam.

Därefter har vi beklagat oss över mättnadskänslorna som vällde över och bloggat och läst bra böcker och bara haft det gött! Jag har läst ut den andra i raden av böcker på några dagar, Dotter till en dotter av Inger Alfvén. LÄS LÄS LÄS BESTÄMMER JAG! Skämt åsido, men den rekommenderas varmt!

På tal om varmt så är det ganska kallt här så jag ska bylsa på mig kläder och krypa till kojs. Det påminner lite om övernattningsprocedurer som brukar infinns sig i svenska fjällstugor och är ganska långt ifrån sinnesbilden av hur en spansk nattningsritual torde se ut. Det borde bara varmt, svettigt och klibbigt precis som de första dagarna av min vistelse. Men jag ska inte klaga, det är fräscht och friskt och svalt och skönt nu. Jag bara konstaterade. Nu ska jag sluta dravla en massa strunt och sova gott inför en ny dag med ny äventyr. Gör det ni också, vi måste varautvilade om vi ska orka kämpa!

Fri som en fågel hör jag hur fredsduvorna kvittrar högre än vad olyckskorparna kraxar

Idag vaknade vi alla upp på en ny politisk sida i den svenska historien, och det kändes verkligen som om att vi alla vaknade på fel sida. Jag tänker givetvis på Sverigedemokraternas intåg på den politiska arenen - ett hot som blev verklighet, en mardröm som blev sann. Jag har länge befarat detta och blev därför inte förvånad, med det intet sagt att jag inte blev chockerad. Jag är mållös och saknar ord att beskriva den oro och skräck, som vid blotta tanken på det faktum att ett parti med sådana åsikter nästlat sig in i det översta toppskiktet i samhället, sprider sig inombords. Och eftersom detta inte är en politisk blogg och jag just nu inte har någon vidare lust att skylta med mina politiska åsikter tänker jag lämna detta ämne. Jag är nöjd med valutgången bortsett från SD:s intåg och eftersom det redan skrivits spaltmetrar om det så lämnar jag det därhän. Min blogg ska genomsyras av positiv energi och jag vill i en positiv anda lotsa er läsare genom min vardag, i nuläget på barcelonsk mark. Jag vill sprida hopp och förmedla glädje (givetvis leverar jag bitar från livets baksida också, men främst vill jag fokusera på livets goda) till er alla. Jag tror att vi kommer längre genom att se möjligheter istället för svårigheter och det innebär inte att vi ska ingorera det farliga. Tvärtom, som Jan Björklund sagt, så underblåser man extremist genom att försöka blunda. Strutsmetoden är sällan gynnsam, att stoppa huvudet i sanden gör bara att problemmakarna kan fortsätta utan några ögon på sig. Därför är det viktigt att vi talar om det, att det skapas facebookgrupper, att människor reagerar, att människor uttrycker sina känslor - med fredliga medel, att folk går ut på gator och torg och sätter ner foten. Ty alla de hundratusentals svenska medborgare som röstat fram SD kan inte få härja ostört, alla vi andra måste visa var vi står och att vi står för vad vi tycker. Det blir min uppmaning, att vi inte ger upp utan att vi fortsätter kampen mot rasismen, mot fördomarna. Vi måste för en gångs skull lära av historien, vi har inte råd att gå i samma fälla igen och igen och igen. Det är mycket snack men liten verkstad när det kommer till att bekämpa fördomar och förhindra att historiska nederlag sätts i rullning igen. Där måste vi börja. Vi måste utgå från oss själva och inse hur fel det har blivit och vi måste sedan uppta fighten för att bekämpa främlingsfientligheten. Vi kan, om vi vill. Och vi vill, för vi kan.

Nu blev det trots allt en längre utläggning kring min ståndpunkt i den här frågan. Men för mig är det en självklarhet att stå upp för mina åsikter, för mig själv och alla mina medmänniskor. Och jag hoppas att ni är benägna att hålla med och sålla er till den skaran som tar strid för mänskligheten, för människan. Vi lever alla här sida vid sida och det vill jag fortsätta kunna göra. Som Tomas DiLeva sjunger, "vi har bara varandra". Det är något som är så uppenbart men ibland skyms i dunklet av okunskap och trångsynthet. Vi måste öppna upp ögonen och se på varandra och inse att vi BARA HAR VARANDRA FÖR FAN!

Att vi bara har varandra inser jag starkare för var dag som jag är ifrån mina nära och kära. Jag saknar såklart alla mina vänner, familj och släktingar. Det är dessa band som är betydelsefulla för mig, allt annat bleknar i jämförelse. Jag är inte en icke-materialist, men ibland tröttnar jag så otroligt mycket på alla materiella värden och känner starkt att livet är så mycket mer. Det är svårt att sätta fingret på, men jag tror att det är möten, band och relationer som utgör livets stomme ovanpå vilken det kommer materiella ting och förstör. Detta känns ibland så otroligt starkt inuti mig, men ibland kommer andra begär i vägen och skymmer sikten till insikten om det som verkligen är värt något, det som betyder. Jag har inte hamnat i ett anarkiliknande hippieparadis med icke-materialistiska värden och mål (jag kommer nog önska mig ett och annat i julklapp) men jag känner verkligen att det som betyder mest av allt är alla ni där hemma. Och det vill jag att ni ska veta. Och att ni följer mig på min blogg betyder också mycket, eftersom det är ett tecken på att ni vill veta hur det är med mig och det indikerar att jag betyder något för er också. Och det är jag tacksam över! Puss fina ni!

Nu svävade jag kanske ut för långt, men det är som sagt inget läskrav på den här bloggen. Ni får komma och gå som ni vill. Tack och lov har vi ju demokratiska rättigheter i det här landet som innefattar yttrande- och tryckfrihet. Hur länge till vet jag inte med tanke på att ett visst parti skickar ut otäcka vibbar som ger mig magont. Vi måste värna våra demokratiska rättigheter likt små, sköra spädbarn. Ty de är inte huggna i sten, det finns dem som inte gillar denna självklara mänskliga lyx.. Vi måste försvara dessa rättigheter! Med dessa rättigheter kommer nämligen också skyldigheter, och vi har alltså en skyldighet att värna dem. Så mina medmänniskor, försök att värna dessa var dag liksom ni värnar om varandra. Då blir nog världen en lite bättre plats att leva på!

Jag var ung, jag var fri, jag var full, jag var kär. Allt enligt Evert Taube.
Och jag vill fortsätta vara fri som en fågel och det vill jag att alla människor ska vara i vårt land. Under förtryck är ingen fri, inte ens förtryckarna. De är slavar under sin egen okunskap och förtrycker samtidigt människan och hennes rättigheter. Jag ska fortsätta min kamp för friheten, både min egen och andras. Jag vill förbli fri, fri som en fågel.

God morgon världen...

... vilken underbar dag! Eller inte. Vår psychogranne en trappa upp har börjat dagen åt oss på ett tråkigt sätt. Han vaknar uppenbarligen på fel sida var dag och idag tog det hus i helvete. Jag och Julia satt ute på terassen med våra datorer, jag åt mat och Julia rökte. Då började han gasta som om det brann i arslet på honom, han skrek att vi är galningar som bara sitter med datorerna och att vi är dumma i huvudet som äter och röker samtidigt. Och vi får absolut inte äta och röka (de tidigare buden omfattade "bara" spela musik, skratta, prata och vistas där särskilt inte senare än eftermiddag - det verkar bero lite på hans humör..) på vår terass och om vi gör det igen så kommer han hälla hinkar med vatten på oss. Det enda vi får göra där ute är att hänga tvätt, för det är minsann en hänga-tvätt-terass. Jag visste inte att det fanns sådana, däremot vet jag att det finns ett särskilt ställe för honom och det är inte i våningen ovanför oss. Kanske förklarar detta varför de envisas med att hänga ut blöta disktrasor, skor och tvätt och annan skit som droppar ner på vår terrass. De vill bara jävlas och mucka gräl, men då får han börja tänka på sista refrängen snart för jag tror inte att hyresvärden tolerar sådant här beteende. Avslutningsvis spydde han ur sig massa skällsord av varierande rang, som jag kan bespara er. Det roliga i kråksången är dock att allt skedde på spanska och eftersom han tror att vi är dumma, svenska blondiner så anade han nog inte att jag noterade vartenda ord. Han kanske tror att han kan köra över oss, men nu har han bitit i det sura äpplet. Den fastighetsansvarige ska nu göra den andra anmälan på några dagar, sist så hade grannen kastat småstenar på mina tjejkompisar som satt där ute. Oroa er dock inte, det gör inte jag. Jag är bara pissförbannad för jag betalar fan ockerhyra för det här råtthålet och att då kunna få ta lite luft i det andhål som terrassen utgör är det minsta jag begär. Om ingen förändring har skett imorgon kväll så tänker jag kräva att få flytta. Ord och inga visor är det när jag sjunger!

Den magnifika utsikten från terrasshelvetet som vi tydligen bara får hänga tvätt på.

För att dagen inte ska vara förstörd på grund av en rutten fisk ska jag göra något roligt. Endera går jag till stranden med några av mina rumskompisar, endera gör jag något annat.

En gång för länge sen var jag på väg till stranden, kanske är det nu dags igen? (By the way, jag har inte badat sen jag kom hit. Skandal! Men jag hade ett köttsår - usch vilket äckligt ord - så efter noga övervägande kom jag fram till det vuxna beslutet att avstå bad tills det har läkt. Men nu är hälen hel och jag kan inte längre skylla på min Akilleshäl när det vankas bad..)

Jag är sugen både på att sola och att upptäcka Barcelona, men innerst inne känner jag mig återigen lite krasslig så vi får se hur dagens timmar ska spenderas. Några av dem är hursom vigda åt studier, jag måste memorera och repetera drinkar. Det gäller att nöta nöta nöta!

Sämre kan det ju vara...

Njut av söndagen, för det ska jag göra!

Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder...

.. men i Barcelona finns det visst dåligt väder och dåliga kläder! Detta inlägg var på väg att inledas precis som så många tidigare, med frasen "jag vaknade..." men så tänkte jag vara lite wild and crazy nu och inte gör det. Men för att inte helt utelämna mitt uppvaknande igår kan jag nämna att jag var pigg som en piggelin! Kanske lockade dagens drinkar, igår var nämligen dagen då jag skulle dricka min livs godaste mojito (jag kanske inte har druckit så många, men den godaste hittills) samt göra min alldeles egna, första mojito. Men detta var jag ganska ovetandes om när jag klev upp, piggheten berodde nog på att febern tackat och bockat och flyttat över till någon annan av mina roomies. Väl på plats i skolan gick vi sedvanligt igenom ett antal nya drinkar, däribland Mai thai, Mojito och Capirinha. Vår lärare gjorde som jag redan hunnit förtälja, världens godaste mojito. Det var klassen samstämmigt överens om. Sen gjorde han en specialvariant av mojitos, som jag kom att killa Nijito eftersom han heter Niklas. Den innehåller bland annat passionsfrukt och när jag sedan skulle prova på att göra en sådan blev jag positivt överraskad av mina drinkblandarkunskaper men negativt överraskad av min glömska. Jag glömde nämligen myntan, som är a och o i en mojito men drinken blev god ändå! Så det så. Bildbevisen kommer senare för de finns inte på min kamera eftersom - återigen gjorde glömskan entré - jag glömde sätta i minneskortet i kameran. Genialt!

På eftermiddagen sattes mina kockkunskaper på prov när jag för första gången gjorde en egengjord pasta carbonara a lá mamma, och döm om min förvåning när jag lyckades efterlikna mammas så när som på lite parmesan. Jag fick hålla till godo med en spansk variant av parmesanost, men det smakade gottigott ändå! Efter en vanemässig siesta var det dags att göra något åt det ostylade håret och byta kläder. Det började nämligen dra ihop sig till barrunda.

Men tyvärr så hade vädergudarna tydligen bestämt sig för att pissa på oss igår, och jäklar vad de var kissnödiga. För att ta det hela från början kan jag säga - eftersom jag glömde det i inledningen - att jag vaknade av att det HÄLLREGNADE. Hällregnet höll i sig hela morgonen och tunnelbanan blev vår räddning. Endast halvblöta entrade vi skolan. Men när det på kvällen var dags för att gå ut ur huset så var det som att kliva rakt ner i en forsande flod. Det regnade från alla håll och kanter, upp och ner, från höger till vänster, bak och fram och vice versa. Jag har aldrig varit med om något liknande regn. Det fullkomligen forsade ner och monsunregnet höll i sig. Jag som redan trotsat febern bestämde mig för att i lag med de andra trotsa även regnet. Så med plastpåsar på huvudet för att försöka skydda det plattade håret, haha jag låter som en fjortis, så sprang vi till metron.

Vi ställde in barrundan men begav oss till en bar där de hade goda drinkar. Jag drack en ursmarrig drink med vodka, äppeljuice, mynta och kanel. Den ska jag prova att göra själv!

Efter några timmar på den baren gick vi till en annan bar, men när det beställdes in flaskor att blanda drinkar själv med så kände jag att jag var nöjd med kvällen. Då gick jag och Veronica hemåt och efter att ha gått lite vilse, eller sett oss omkring som man också kan se det, så hamnade vi rätt. Vi dunkade rakt i säng och jag vaknade halv tio av ett jobbigt, obehagligt och hemskt besked. Tack och lov hade allting gått bra med tanke på omständigheterna och alla är nu hemma i lägenheten. Men det finns fan idioter överallt och det är tråkigt att de ska förstöra för människor. Jag vill inte skriva om det som har inträffat här, och kanske har jag redan sagt a och borde säga b men det tänker jag inte. Avslutningsvis kan jag säga att vi alla är i tryggt förvar (det har jag för i övrigt varit hela natten) och att jag kan pusta ut nu.

Nu ska jag promenera mot stan tillsammans med Tina, en klasskompis. Det står nog shopping på schemat och det ser jag fram emot, jag ska unna mig något riktigt snyggt! Unna er något ni också, det är faktiskt lördag! Och lördag är det bara en gång i veckan..

Det enda som är torrt är Dry Martinin, annars så svettas jag alltjämt

Jag och en äkta Dry Martini.

Dagen startades med en bautafrukost tillsammans med Ebba. Frukosten gick i engelsk anda, det var mycket smör, flott och fett. Resten kan ni lista ut. När magen var mätt tog vi en rask promenad genom staden med ett stopp för juiceinköp. Det blev mangosmoothie dagen till ära. Väl på plats i skolan beprövades våra Ginkunskaper genom provsmakning och bedömning av diverse Ginsorter. Mitt utlåtande rakt igenom blev blä. På schemat stod sedan många klassiska drinkar, drinkarnas drinkar såsom Dry Martini, Dirty Martini och Manhattan. Dry Martini sägs ju vara drinkarns Rolls Royce och är för i övrigt världens mest sålda drink. Den har många år på nacken och en historia som sträcker sig ända tillbaka till mitten av 1800-talet. Då gick den dock under namnet Martines och bestod av fifty-fifty Gin och Vermouth. Den andra upplagan namngavs som Gin & French (en drink som finns kvar ännu idag, men som består av andra komponenter) men 1912 såg den första Dry Martinin dagens ljus. Den "moderna" Dry Martinin innehöll och innehåller endast EN droppe Vermouth och det är ett pickelgöra kan jag lova att hälla bara en droppe. Den förste som beställde en Dry Martini sägs ha varit JD Rockefeller och detta skedde i baren på Knickerbooker hotell i New York. Det var barmästaren Martin DiArma DiTiaga (risk för felstavning) som stod bakom drinken som alltsedan dess servetats i åtskilliga gånger. Dry Martini blev och är och förblir en succé och den har fått många efterföljare, men en Dry Martini är alltid en Dry Martini och det är en svårbehärskad konst att göra en sådan. En konst som jag banne mig ska lära mig, även om jag aldrig skulle beställa en sådan med tanke på att den smakar apa. En drink som jag ska bjuda min vän Marika på är dock Dry Vodka. Den är en innedrink i USA för tillfället och består som namnet antyder av vodka och en droppe Vermouth.

Senare under dagen visade vår lärare Niklas prov på sin förmåga att prova alkoholsorter. Han visade vart skåpet ska stå när det gäller Ginshottar och Dry Martinis och Dirty Martinis och Rob Roys. Ebba, min klasskompis, stod dock för svepandet av en Manhattan och det ska hon ha credd för. En drink bestående av ren sprit, två delar Burbourn och en del Sweet Martini. Ewwww! Vissa drinkar verkar komma undan bara för att de är gamla..



Niklas, lärare.

Jag härdade ut skoldagen tack vare buffén som lockade i fjärran skyn. Vi gick nämligen och åt asiatisk buffé efter skolan. Det var en gigantisk buffé för enbart 9 euro. Som hittat! Det var varm asiatisk mat, dumplings, färska skaldjur, sushi och massa fina råvaror som kött, grönsaker och fisk som kocken stekte på efter förfrågan. Jag åt goda nudlar, god sushi, supergod fisk, finfina stekta räkor och mums. Som gräddet på moset var det efterföljande efterrättsbuffé med frukt, glas och godis. De hade marängtoppade riskakor som jag åt i Kina, så vi smugglade med oss såna hem. Mums! Vi åt och åt och åt och jag kan nog låta bilderna tala för sig själva..

Efter maten blev jag mätt som en plätt (jag har dock aldrig förstått uppkomsten av det uttrycket, det saknar ju helt logik eftersom en plätt är platt och min mage efter maten var allt annat än det) och det var ett stort projekt att gå hem. Då är det illa. Ett riktigt I-landsproblem. Men jag rättfärdigar min mättnadskänsla med det faktum att en liknande övermättnadskänsla vanligtvis enbart infinner sig i julbordstider. Efter maten gick vi hem och skulle ta en siesta. Jag tror dock att jag missbrukar begreppet siesta, eftersom jag idag sov nästan fem timmar. Dels pga av mättnaden, dels pga febern. Den vill inte ge med sig! Och imorgon ska vi ut på barrunda, så det börjar bli ont om tid att kurera mig. Måste komma på något snabbt och effektivt botemedel. Tips? Kvällen har fördrivits vid datorn, jag har inte så många andra nöjen att utföra när jag är sjuk. Så datorn är min trogna följeslagare, tack för den kära familj! Nu ska jag försöka sova, imorgon har vi dock en timmes extra sovmorgon. Sing halelujah! Over and out!





Här kommer alla känslorna på en och samma gång..

.. Eller åtminstone alla de senaste dagarnas händelser. Jag har haft feberfrossa lite av och till och i feberdimman har bloggen känts avlägsen. Men låt mig nu ta vid där jag slutade.

Vi gick ut och tapas på en liten restaurang runt hörnet som har blivit något av vårt stammisställe. Tapas är ju gudagott och därför får det så stort utrymme här på bloggen, men det får ni leva med. Mat är liksom en central del i mitt liv. Den senaste veckan har jag dessutom fyllt ut min hittills enformiga kost bestående av pizza, tapas och pasta med McDonalds. Inga kommentarer.

Jag, Julie och Veronica. Vi bor ihop och brukar äta tapas ihop..

Efter det sena tapasmyset fick vi för oss att vi skulle ut och klubba. Danssugna som vi var begav vi oss till klubbområdet och enligt min utsago var målmedvetenhet det som krävdes för att få komma in gratis. Sagt och gjort - med bestämda, raska steg stegade vi mot ingången och bad om att få komma in gratis (vi hänvisade till att vi var studenter på Barskolan och därför skulle vi enligt oss få gå in) och mycket riktigt - vi fick gå in på en annan klubb än vi tänkt, men vi kom in gratis. Först beställde vi en drink, mojito för min del men tyvärr begick bartendern en del äckliga fel vid tillverkningen. Dessutom rånade han mig på hela 12 euro, 120 spänn för en drink!!!!!!! Vid tvåtiden började spanjorerna droppa in och dansandet drog igång. Och herrejäklar som vi dansade. När klockan började bli tidig morgon påbörjade vi den korta promenaden hemåt längsmed stranden.

Söndagen fördrevs genom att sova, men vid fyratiden tog vi oss till stranden. Försäljarna vill, förutom att sälja varor och tjänster av diverse slag, även gifta sig. Ett flertal gånger har frieri ägt rum, men jag har vänligt men bestämt tackat nej. Jag har liksom andra planer än giftermål den närmsta framtiden, dessutom kommer jag vid ett eventuellt bröllop vara lite mer selektiv vid val av make än det utbud som finns representerat på stranden..

Efter en natt kantad av dålig sömn ringde klockan en tidig måndagsmorgon. Den sedvanliga söndagsångesten infann sig dock aldrig dagen innan och därför kändes det inte motigt att bege sig till skolan. Jag ser varje dag fram emot att lära mig allt vi lär oss. Under måndagen lärde vi oss ett antal juicedrinkar samt hur man gör en klassisk Cosmopolitan. Sarah Jessica Parker är från och med nu en välkommen kund!

En inblick i lektionerna, vår lärare på språng och full fart bakom bardisken.

På vägen hem bevittnade jag dessa förvuxna barn blåsa enorma såpbubblor. Det är detta jag gillar med

Barcelona, det händer saker överallt och där man minst anar det. Det kan vara allt i från såpbubbelblåsande till underhållande crazy personer på stranden (ska ge en utförligare beskrivning någon dag av alla orginal som kan beskådas på stranden..) Vad gäller såpbubblorna har jag aldrig sett någon blåsa bubblor i denna storlek hemma i Gävle, inget ont om Gävle bara för det eftersom Gävle har andra fina sidor, men just nu leder Barca över Gävle. Eftersom jag inte minns något av måndagskvällen men garanterat vet att vi inte var ute och partade så kan jag största sannolikhet säga att inget nämnvärt inträffade under den kvällen. Kan tänka mig att jag sov en lång siesta, surfade lite och åt något. Inget som ni behöver veta alltså.

Tisdagen började likt dagen dessförinnan, i en aura av feber. Hujedamig! Men enligt lägesrapporter hemifrån finns det dem som mår sämre, vårt hem har förvandlats till en sjukstuga och mina tankar går till er alla. Ett användbart tips i situationer när man mår dåligt (som när man har feber till exempel) är att tänka på att det finns alltid någon som mår sämre, och vips känns det inte som om att man mår lika dåligt längre.. Igår, tisdag alltså, introducerade vi likörer i våra drinkar. Vi lärde oss många drinkar med persiko-, banan- eller melonlikör. Exempelvis: Sex on the Beach, San Francisco och Pearl Harbour. Varje drink vi lär oss har en intern kod, som ger en hint om vilka ingredienser drinken har. Koden för Pearl Harbour är Rysk MelAn eftersom den innehåller en del vodka, en del melonlikör och ananasjuice. Men en klasskompis kläckte istället ur sig att under Pearl Harbour så bombades det med meloner och ananas, så varje gång jag får en beställning på den drinken ser jag framför mig hur det regnar meloner och ananas från himlen. Hemskt men sant.

En bra start på dagen..



Lite frulle. (En Daiquiri)

Efter skoldagens slut gick jag och två av mina klasskompisar och åt urgoda tapas (surprise) på ett flott ställe. 

Därefter gick vi till en saluhall där det fanns allt ätbart mellan himmel och jord. Kött, fisk, frukt, ost och godis i stora drag. Men när jag säger allt så menar jag verkligen allt, i köttdisken låg allt ifrån fårskallar till pungkulor.

Himmel i flytande form..

I fruktdisken fanns dock desto fräschare saker, smoothies i alla tänkbara fruktkombinationer. Man kan bli salig för mindre, men också för mer. I sang halelujah! Vårt löfte blev att ta en promenad till skolan varje morgon för att kunna köpa fruktsallad och smoothies på vägen. det löftet höll vi i morse, jag masasde mig upp ur sängen febern till trots enbart tack vare bilden av fruktståndet som fastnat på min näthinna. Smoothien blev liksom min morot, och det var blotta tanken på den som gjorde promenaden uthärdlig (tillsammans med den magnifika vyn över hamnens alla lyxbåtar, bergen, solen på himlen och allt annat fint i stan). Skodagen inleddes genom repetition av gårdagens drinkar samt genomgång av Gin. Jag hade gjort min läxa tillsammans med Tina, en klasskompis. Efter gårdagens besök på saluhallen gjorde vi tapas i deras lägenhet. Tre sorters ostar, tre sorters korvar, frukter, färska räkor, nybakat bröd och sangria satt inte fel. 

God mat, god dryck och gott sällskap gjorde pluggandet till en barnlek och det märktes i morse. Allt satt som en smäck. Idag lärde vi oss även alla Collins-drinkar samt några andra Ginhistorier. Jag ska nu öva på att göra en klassisk Gin och Tonic tills den blir perfekt! Jag är, enligt dagens provsmakning, sannerligen ingen Ginfantast, men en god Gin och Tonic sitter nog aldrig fel..

... Eller en perfekt Margaritha?

Entusiastiska klassisar..

Ikväll har jag sovit en sjukt lång siesta, surfat och skaffat mig ett spanskt SIM-kort. Det är vad jag har pysslat med, men jag är nöjd med mina prestationer eftersom jag är någorlunda utvilad, fylld med energi efter prat med vänner och i stånd att kunna ringa vem som helst i Spanien. Dock har jag inte så många spanks vänner att ringa till, ännu.. Men om ni vill ringa mig kan ni få mitt nummer! Jag tänkte skriva att ni kan skicka ett sms, men det går ju inte eftersom ni ännu inte har mitt nummer så vi får helt enkelt använda oss av facebook. Och om ni inte vill ha mitt nummer så är det helt okej, jag gråter mig inte till sömns för det. Dock ska jag svettas till sömns nu, ni vet hur det är att ha feber och jag vet numera hur det är att ha feber i spansk hetta. Nåväl, nog med mitt självömkande. God natt alla goa!