Med en märklig känsla utblandad med cola i magen skriver jag dessa rader, sittandes på ett mysigt café på en granngata. Jag har precis flyttat in från uteserveringen där jag spenderade tid i skymningen. När de kyliga vindarna tog överhand tog jag mitt pick och pack och rörde mig in i värmen. Jag sitter nära fönstret och ser livet på gatan utanför passera revy. Det är häftigt att titta på människor ibland, det passerar den ena efter den andra och alla är så olika men ändå så lika. Och alla har helt olika historier i bagaget och bär ryggsäckar av olika slag, fyllda med olika saker. Någon har nyligen skiljt sig, några har troligtvis precis avslutat arbetsdagen, en annan har druckit en öl, en fjärde kommer från ett speciellt möte, den femte har precis pussat någon. Alla går de en framtid till mötes, dock skiljer sig innehållet i dessa åt. Någon går hem till en tom lägenhet, en annan går säkerligen hem till skrikande barn, en möter snart sin käresta, en fjärde ska snart söka ett nytt jobb och en femte kanske ska flytta från Barcelona. Och alla dessa olika livsöden rör sig på olika sätt. En går med raska steg, en annan lunkar på medan en tredje person springer jäktat och tränger sig förbi sengångnarna medan en fjärde bär en bebis i famnen när den fjärde rullar förbi på en skateboard och ltssnar på musik i lurar. Och mitt i den här smeten sitter jag, ensam i den barcelonska skymningen. Och stormtrivs. Jag har det oförskämt bra faktiskt, vilket jag är otroligt tacksam, glad och nöjd över. Jag har, likt de som passerar utanför fönstret, en ryggsäck som jag kånkar på längs livets väg. Jag har för någon timme sen vinkat av min älskade mamma och älskade bebissyter vid flygbussen. Det var jobbigt, tårarna rullade längs mina kinder men de torkade i takt med att bussen försvann runt Plaza Cataluna. Avsked är oftast jobbiga, men så fort de är avklarade känns det oftast genast mycket bättre. Självklart skulle jag vilja ha de båda kvar här, men jag är så glad över att de har varit på besök i en vecka och nöjer mig därför med det. Som tröst när saknaden gör sig påmind kommer jag ha ett oräkneligt antal fina och ovärdeliga minnen med mig i min mentala ryggsäck. Den gångna veckan har varit en av de absolut bästa på väldigt länge. Jag har för första gången sedan jag vet nästan inte när haft riktig egentid, kvalitetsaktig sådan dessutom, med mamma. Vi har umgåtts, pratat, skrattat, gråtit, bara varit. Precis som det ska vara. Joline har varit gräddet på moset, pricken över i:et, körsbäret på drinkgarnityren och förgyllt varenda sekund med sitt skratt, med sitt leende, med sina pussar, med hennes bara existens. Det har varit så fina stunder hela tiden att det inte är klokt.
Idag vaknade vi och åt en som vanligt god frukost innan vi sov en stund till. När Joline vaknade var hon extra mysig och skulle ligga med huvudet på min mage och känna på mina ögonfransar. Jag passade på att mysa med henne. Sen fick Joline bada i diskhon och vi packade ihop våra saker innan vi för sista gången (jag hatar allt som förknippas med "sista gången") och tog sikte på Barskolan.
Jag visade mamma mitt gamla "klassrum" och hon träffade min lärare. Därefter slog vi oss ner på en restaurang på Rambland där vi åt tapas och paella, ett gott sätt att avsluta veckan på.
Vi myste och hade det gott. Sen gick vi och handlade till mitt blivande barskåp, som nu tack vare Spaniens låga alkoholskatter och mammas välvilliga smuggelinställning kommer fyllas med diverse drickbara godsaker. Jag kanske ska öppna en cocktailbar hemma? Det vore väl något!
Vi återvände efter storshoppingen till lägenheten och packade ihop allt innan vi tog mammas och Jolines (och lite av mitt) bohag och gick till Plaza Cataluna där flygbussen går. Det blev ett tårfyllt men fint farväl, jag kommer inte sakna ihjäl mig eftersom vi snart återses. Men det var sorgligt eftersom det slutet blev så definitivt, nu har vår vecka tagit slut liksom. Men så är det ju alltid. För att få tankarna på annat håll mötte jag upp Bella och tröstshoppade, Bella fick mig att prova nästan halva Disco-HM:s utbud. Jag fastnade dock för ett jeanslinne och en supersnygg klänning som inte kan beskrivas i ord utan bara måste visas på bild. Ska bara köpa den först, godbiten ligger undanhängd och väntar på mig. Nu ska jag avrunda min internetsession som ägt rum på en mysig uteservering och bege mig hem till lägenheten där det vaknas storstädning och därefter HEMMAGJORD pasta. Mums filibabba!
Ha en mysig fredag fylld med fredagsmys kära vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar