Jag har en tråkig nyhet att meddela världen denna lördagseftermiddag. Jag har blivit bestulen på min mobiltelefon och kan därmed inte nås på mitt gamla nummer, för tillfället. Denna tjyv ansåg sig tydligen ha ett behov av just min mobiltelefon och tog sig därför rätten att ta den. Det hela skedde igår när jag och mina tre kompisar var på väg hem till lägenheten. Trots att vi var fyr personer som höll uppsikt över både oss själva och våra saker lyckades tjyven nästla sig in i min handväska och lirka upp min mobil. Tur för mig men rätt åt tjyven är att denne missade både min kamera och mina pengar. Och skulle jag få välja, så blir jag som i det här fallet hellre av med mobilen än kameran. Dock är det en obehaglig känsla att någon har haft tillgång till min mobil och dess privata innehåll, det är kränkande och inkräktande känsla som infinner sig när jag tänker på det faktum att vem som helst kan läsa mina sms, kolla på mina bilder och använda mina nummer. Dock tror jag inte att den som stal mobilen besitter några som helst svenskkunskaper, har något intresse av bilderna eller användning av mobilnumrena eftersom det är svenska nummer och det är alldeles för dyrt att busringa till Sverige. Jag har kommit över själva förlusten och försöker försona mig med tanken. Det hela känns dock lite obehagligt, men som tur var skedde det hela oerhört odramatiskt. Vi gick från punkt A till punkt B som låg runt hörnet, en promenad på kanske 30 sekunder. Under dessa sekundrar försvann min mobil, förmodligen gick det hela på två röda. Vi hade stannat till för att köpa mat av några gatuförsäljare och det var mycket folk runtomkring, och förmodligen passade tjyven då på att relativt obehindrat och oövervakat roffa åt sig min mobil. Det kunde ju dock ha varit mycket värre, och det kunde ha hänt vemsomhelst varsomhelst och närsomhelst. Det var en serie olyckliga tillfälligheter att just jag råkade i klorna för tjyven. Visst kan man alltid vara försiktigare, men jag har varit så pass försiktig jag bara kan och med facit i hand har jag befunnit mig i situationer tidigare där jag har löpt ännu större risk att bli bestulen än när jag går med tre kompisar på en upplyst, folkfylld gata. Tillfället gör som sagt tjyven och det är när man minst anar det som tjyven slår till, och ofta sker det när man kanske känner sig som säkrast eftersom man då är som minst försiktig och på sin vakt. Några sekunders ovaksamhet räcker, har jag lärt mig. Samtidigt blir var och varannan kotte rånad i Barcelona, tyvärr, så det var väl mer eller mindre en tidsfråga. Jag får hoppas att jag inte drabbas igen. Dessutom är det en otrolig tur att varken jag eller mina vänner som vistas här under de senaste två månaderna råkat ut för detta. En av mina rumskompisar som har bott här sen i vintras har varit med om detta en gång, och sen har jag hört om många fler. Men hitills har jag klarat mig, förutom igår då tjyven slog till. Men nu får jag hoppas att jag fått min beskärda del av stöld och att tjyvarna bestulit mig på sin beskärda del. Det är inte så mycket mer att göra. Och ni där hemma kan verkligen andas ut, jag mår bra och är helt oskadd. Jag ville bara informera er om gårdagens händelser så ni vet varför jag inte svarar på min mobil (när vi ringde på den direkt efter upptäckten svarade en man som skrek osammanhängande saker vilket indikerade att personen i fråga var hög på något) men nu när vi har provat ringa så är den avstängd. Jag får en ny mobil levererad från Sverige med kamratposten Sigrid imorgon och ska försöka få ett nytt SIM-kort med samma nummer, annars ska jag skaffa ett nytt nummer omgående.
Efter gårdagsnatten omtumlande händelser föll vi alla i djup sömn, hemma i trygga lägenheten. När jag vaknade ropade Ebba god morgon och lät meddela att hon aldrig sovit så här länge förut, när jag då frågade vad klockan var höll jag på att sätta morgonkaffet i halsen trots att jag inte drack något kaffe vid tidpunkten eftesom jag nyss vaknat, klockan var nämligen fyra!!!!! Fyra!!!! Oh my god! Vi sov alltså till fyra (vi somnade dock efter fyra i morse, så det i samverkan med det faktum att den gångna veckan har varit otroligt intensiv men sömnfattig kan vara tänkbara förklaringar till långsömnen) och när vi klivit upp åt vi gårdagens goda pasta till frukost. Sen började vi städa och vårt försök att omvandla den dåvarande röran till den nuvarande mindre röran har lyckats bra, men mitt i städandet kom Bella hem med crossianter och "störde" oss i städningen. Så vi fikade crossianter och drack fläderssaft och för ett ögonblick kändes det som om jag befann mig hemma i Sverige och borta i Frankrike på samma gång. I själva verkat befinner jag ju mig i Spanien. Internationellt fika gillar jag! Nu ska jag fördriva tid genom internetsurfning, beställa svenskt godis, städa mer, handla, planera morgondagens utflykt och slutligen kanske sova lite mer. Eller så kanske vi går ut i Barcelonanatten och upptäcker något roligt. I så fall har jag ju ingen mobil att bli bestulen på, så får hålla hårdare i mina andra saker istället.
Jag hoppas att ni där hemma har en fortsatt fin ledig lördag, vi hörs i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar