Livstecken

Jag vill sända en hoppfull hälsning till er tappra följeslagare som besöker min blogg som ofrivilligt hamnat i bloggdvala. Den har gått i ide utan att säga till mig och jag slutade skriva utan att säga till er. Jag tror att bloggandet rann ut i sanden i samma stund som jag flög in i svenskt luftrum, och därmed kan jag med största säkerhet lova er alla att fortsätta bloggandet så fort jag befinner mig på resande fot igen. Troligtvis blir jag och Barcelona ihop igen i februari, jag klarar mig inte utan Barcelona i mitt liv och mitt egocentriska jag inbillar sig att Barcelona inte klarar sig utan mig heller.. Det är ett plus-plusförhållande i symbios, för att citera en god gammal vän när hon talade om vår vänskap. Tills vidare låter jag er hållas på halster, men lovar att visa bilder och skriva några avslutande rader om de sista dagarna i Barcelona samt uppdatera er om hur mitt liv ser ut i nuläget.

Toppentuppen, då säger vi så.

Puss och kram alla fina följeslagare, ni är guld värda som har orkat stå ut med mig och min blogg.